Jag har varit en dålig bloggare. Jag har dragit mig för att skriva det här sista inlägget, eftersom jag vet att det är det sista inlägget och nu vet jag inte vad jag ska säga.

Det har varit en intressant månad. Mycket har hänt, men vardagen har ändå lunkat på.

Jag gjorde just min första telefonintervju. Det var kulturredaktionen på tidningen Keskipohjanmaa som ringde upp. Att tala i telefon har inte på länge varit ett av mina favoritsätt för kommunikation. Visst, när jag var tonåring satt jag så ofta med telefonluren i handen att mina föräldrar blev rädda för att den skulle växa fast i mitt öra.*  Men, det är flera år sedan och nu saknar jag alltid ett ansikte och ett par ögon att möta när jag talar i telefon.

Det var en trevlig kväll! Tack Bibliofilerna och alla andra för intressant och tankeväckande samtal! Miljön är ju också så härlig. Jag har aldrig tidigare vågat stiga in i Arkadia Bookshop, men har varje gång jag gått förbi tänkt att – ja, där kan man tänka och möta litteratur. 

Bibliofilerna ordnar diskussions- och mingelkväll på Arkadia Bookshop idag kl.18. Jag kommer att gå.

Gårdagen tillbringades i Vasa.

Det har varit bråda tider! Det har inte blivit så mycket skrivet på sista tiden med andra ord. Men jag har samtalat, lyssnat, läst - och cyklat. (Jag har nog också gjort annat, men nu är det ju så att jag redan bröt jag ju redan mot den gyllene regeln med tretalet, så jag kan inte säga mera.) 

Jag måste medge att jag inte har läst Väinö Linnas “Här under polstjärnan”. Om Kansallisteatteris föreställning “Täällä pohjantähden alla 2011” lämnade mig med något, så var det en bestämd uppfattning om att jag absolut måste läsa den trilogin. Det är något med jorden, med rötterna, den finska mannen, den finska kvinnan och tystnaden. Det vill jag läsa om. Och det tror jag det är viktigt att läsa om.

Det har varit ett händelserikt veckoslut! Jag har bl.a. hoppat i vattenpölar, sett Täällä pohjantähden alla 2011 på Kansallisteatteri och tillsammans med en god vän jobbat med en lärobok i drama och teaterkonst. Dessutom har jag fyndat Karlsson på taket-DVD för 1,5 €. Och då menar jag inte vilken Karlsson på taket som helst, utan den från 1974. Den enda rätta. Tjihuu. 

För tre veckor sedan kom boken från tryckeriet. Dagen efter firade jag boken med det som min vän J. lärt mig att heter en "relle-fest".