I sin nya tvåspråkiga diktsamling har Lars Huldén återvänt till sitt ursprungliga modersmål, Munsaladialekten i den variant som talades i hans hemgård Nörråkers i Monå. Han har tidigare skrivit på dialekt i samlingen Heim/hem (1977) och därefter i dikter, visor, dramatik och översättningar.
To å ja, vi boåda/Du och jag, vi båda handlar om diktarens relationer: till ett du, både saknat och drömt, till folk han minns, till hembygden och dess traditioner, till naturen med blåst, blommor och fåglar, till åldrandet och slutligen till döden, den sägenomspunna.
Översättningarna till högsvenska är gjorda av författaren. De är avsedda att underlätta förståelsen, inte att återge dialektens språkliga nyanser.
I boken ingår också en kort handledning i konsten att skriva på dialekt.