Pojken i dimman

”Vad är det som får hunden att med svansen mellan benen slinka förbi ett visst hus på promenaden? Hur kommer det sig att en person ringer upp i samma stund som jag tänker på honom?

Jag tilltalas av vetskapen att det finns en annan dimension utanför den värld vi ser framför oss och att några av oss är mera lyhörda än andra för det som inte syns.

Jag tycker om berättelser som får golvet att gunga under fötterna inte mycket men så pass att man förstår att vad som helst kan hända.”

Yvonne Hoffman har tidigare med framgång gett ut en samling spökhistorier, Ögonen och andra spökhistorier 1997. Berättelserna i Pojken i dimman är inte renodlade spökhistorier; det handlar snarare om kusliga, oförklarliga incidenter mitt i vardagen. Yvonne Hoffman hanterar skickligt sättet att bygga upp en berättelse steg för steg, så att känslan av osäkerhet och obehag infinner sig nästan omärkligt, så att den fulla effekten drabbar läsaren i rätt ögonblick.

« Tillbaka