Sanna Tahvanainen är född 1975. Hon debuterade som poet redan som 19-åring med samlingen Fostren men fick sitt genombrott när hon övergick till lyrisk prosa i Vita näsdukars vatten och Silverflickan några år senare. Här skriver Tahvanainen om en barndom och uppväxt i otrygghetens tecken. Smärta och våld är centrala ingredienser i de expressiva texterna. Tematiken varieras i allt säkrare form i romanen Alltid skogen och den episka diktvolymen Jag vill behålla precis allting, där minnen av ensamhet och utsatthet konfronteras med gemenskap och tillit i nuet. Tahvanainen hör till språkkonstnärerna i ung finlandssvensk litteratur, en intensivt kroppslig röst som inte väjer för tabubelagda ämnen och uttrycksformer.
Tidigare utgivning
Lyrik
Fostren (1994)
blunda!blunda! (1998, Schildts)
Jag vill behålla precis allting (2006, Schildts)
Muskedunder (2008, Schildts)
Prosalyrik
Vita näsdukars vatten (2000, Schildts)
Prosa
Silverflickan (2002, Schildts)
Alltid skogen (2005, Schildts)
