När Tinka hade människans blodomlopp i läxa slog det hen­ne att Hotellet, Czardas Herr Waldorf var som en levande varelse, en väldig kropp genomströmmad av folk som lik ett blodomlopp utan att förtröttas passerade genom det. Blod­kroppar, kroppar av kött och blod som behövde hållas vid liv, gott liv, om de så stannade där en enda natt eller i en må­nad. Men även om Waldorf i Tinkas ögon var en koloss, var det ju ändå bara ett litet hotell – för strax om hörnet låg det toppmoderna funkishotellet Kung Karl IX, med sina dub­belt fler rum, alla en suite, och stoltserade med tre stjärnor i broschyren. Och riktigt minimalt var Waldorf naturligtvis i en jämförelse med det riktiga Waldorf, det med tillägget Astoria, efter den berömda första ägaren Mr Astor.

Det är tidigt 1950-tal. Servitrisen Czarda Komia tar efter inrå­dan av den berömda klärvoajanten Fru K över det lilla hotellet Waldorf i Vasa. Med följer adoptivdottern Tinka, ett krigets hittebarn från Viborg, som växer upp från barn till tonåring i hotellets skugga.

Czarda sliter dygnet runt för att få det luggslitna Waldorf på fötter, medan Tinkas högsta önskan är att någon dag få bo i ett riktigt hem igen, som alla andra skolbarn, eller åtmins­tone få ett eget rum på hotellet. Men hon behöver heller ald­rig känna sig ensam, och sakta tar bilden av en annorlunda familj form; moster Loja med sin skrivmaskin, kompanjonen Erna Ernstas och hennes son Boffin, servitriserna Ella och Ilta, städerskorna Kaino och Kielo, Svea i vinkassan, Tyyne i kall­skänken, portieren Untamo och de regelbundet uppdykande handelsresandena.

Hotell Hemlängtan uppfyller alla kriterier på en riktigt god roman. Berättelsen sträcker sig också bakåt i tiden, mot Czardas förflutna och hennes dramatiska släkthistoria med starka teman som arbetarklassvardag, oäkta barn, sinnessjuk­dom, tuberkulos och stupade soldater, men också glada stun­der på plagen i Hangö och rodnande kärlek i krigets skugga.

Utkommer också på finska på Schildts.

Pressröster: